Inferno

ynlige

t var allts? offret av mitt hj?rta! V?ra avskedsord: N?r ses vi igen? - Snart! ?terlj?do ?nnu s?som osanningar, vilkas bedr?glighet man icke vill tillst? f?r sig; en aning sade mig, att det v

med min hustru, min vackra f?ngvaktarinna, som dag och natt spionerade p? min sj?l, gissade till m

stor, d? den utgjorde uppfyllelsen av en ungdomsdr?m, 8 som dr?mts av alla samtida skriftst?llare i mitt hemland, men f?rverkligats allenast av mig - n?mligen att bliva spelad p? en Paris-scen. Teatern ingav mig nu avsmak liksom allt vad man har e

k?pta f?r pengar som jag hade stulit fr?n mig sj?lv. En eldt?ng och ett paket rent svavel fullbordade laboratoriets inredning. Sedan var det bara att g?ra upp e

av kol?mne i denna f?r enkel ansedda kropp, som kallas svavel, och d?rmed tror jag mig ha l?st det s

na 9 dr?jer kvar, finner jag mig s?ll till mods; en k?nsla av psykisk renhet, av manlig jungfrulighet g?r att jag sk?dar p? mitt f?rflutna ?ktenskapsliv s?som n?got orent, och jag ?r ledsen att ej ?ga n?gon, till vilken jag kan framb?ra min tack

tillst?des, och min tvungna otac

a makter, vilka i s? m?nga ?r f?rf?ljt mig och lagt hinder f?r mina bem?danden, undviker och f?rsummar jag m?nniskors s?llskap, ger ?terbud till bjudningar, st?ter v?nner ifr?n mig. Tystnad och enslighet breda sig omkring mig, ett ?kenlugn, h?gtidligt och f?rf?rande, uti vilket jag p? trots utmanar den osynlige, brottas kropp mot kropp, sj?l mot sj?l. Jag har bevisat n?rvaron av kol?mne i svavlet; nu skall jag uppvisa v?te och syre, ty

beg?r jag sj?lvmord, i det jag avskickar ett sk?ndligt, of?rl?tligt brev och s?ger farv

in hustru svarar med e

a i saken f?r gr?melsen och bekymren. Ingen kommer och bes?ker

ytan av ett hav efter att ha avskurit

esr?kningen och avbryter mina vetenskapliga arbeten och me

s, b?rjar midnattskalaset med stoj och ?versv?mmande gl?dje bland de unga 11 konstn?rer, som d?r i huset ?ro som hemma hos sig. En f?rtrolighet, som fr?nst?ter mig, ?tb?rder och miner, med ett ord en ton, som ej smakar av familjekrets, inger mig en obeskrivlig vantrevnad, och mit

t den dystra och tysta rue Delambre, en gata som mer ?n n?gon annan i kvarteret kan g?ra en f?rtvi

studenter, som sl? mig i ansiktet med sp?n, och liksom jagad av furier l?mnar jag min absint

g: Se p? den enst?ringen! och jag flyr, piskad av eumeniderna,

rollen av oskyldig, f?rem?l f?r en or?ttvis f?rf?ljelse. De ok?nda hindrade mig i att fullf?lj

och ?nd? har jag r?t

str?k upprepade g?nger ?ver mitt ansikte, och

a hindra mig vid kl?dseln att v?rda mitt yttre. R?dslan f?r hyresr?kningen l?mnar

v?rden r?der mig att l?gga mig p? sjukhus, vilket leder till

ina landsm?n, s? att en afton den goda kvinnan, fr?n vars julkalas jag hade brutit upp p? ett oh?vligt s?tt, hon, som ingett mig antipa

stnad g?r klart f?r henne att jag st?r utan tillg?ngar. D?

s?llskapet, hon skall s?ka 13 f?rsamlingens pastor; f?r egen d

dande med den man, som ju

medling, b?rjar jag ana tillvaron av en osynlig hand som styr h?ndelsernas oemot

et. P? v?gen dit stiger jag ur vid rue d

! f?r min

ring min n?ra f?rest?ende d?d,

t tillst?nd, och med h?nderna inlindade s? att all slags syssel

utan tecken till sk?nhetsstr?van, bel?get n?ra gemensamhet

om genom m?ktiga 14 relationer sluppit l?sa ur f?ngelset under f?rev?ndning av sjukdom. En ?cklande lukt av jodoform tar bort aptiten f?r mig, och som mina h?nder ?ro bundna m?ste jag anlita mina sidokamraters bitr?de f?r att sk?ra br?det och sl? i drycken. Och runt omkring denna sk?na samling av brottslingar och d?dsd?mde r?r sig v?r goda m

ern fattar bev?genhet f?r mig, behandlar mig som ett sm?barn och kallar mi

ler predikningar. Hon k?nner sin instruktion, den som g?ller f?r de sekulariserade sjukhusen, och hon f?rst?r att bevilja sm? friheter ?t sjuklingarna, icke ?t sig sj?lv. S?lunda till?ter hon mig r?ka i mitt rum och erbjuder sig att rulla cigarretter ?t mig, vilket jag avb?jer. Hon skaffar mig tillst?nd att g? ut p? extra tider, och d? hon uppt?ckt att jag sysslar

bibliotek faller upp av sig sj?lv, och min blick

sat, att fosforn icke vore n?gon enkel kropp, och att redog?relsen f?r hans experiment

toden av det ofullst?ndigt f?rbr?nda svavlet. Jag ?verl?mnar dem till en kemisk by

r mig ett brev fr?n min hustru. Hon begr?ter min ir?kade oly

behov att rikta min tack till n?gon . . . vilken?

l?telse, och i en handv?ndning ?r jag ? nyo stadd i utbyte av k?rleksbrev med min ege