Inferno

vlet, ?terst?r f?r mig att uppvisa v?te och syre,

d?rp?, s? att mina arbeten avstanna och ett ?gonblicks vila uppst?r. Dock, en vacker v?rmorgon stiger jag upp vid gott lynne, g?r utf?r rue de la Grande Chaumière och n?r rue de Fleurus, som ?ppnar sig till Luxembourgtr?dg?rden. Den lilla vackra gatan lig

t vid rue de Fleurus. Sannerligen! visionens verklighet ?r of?rneklig. M?lade p? butikf?nstret finner jag initialbokst?verna till

ch han skall vara tecknet till e

den, d?r det ej finns n?gon m?nniska. I denna 24 tidiga morgontimme ?r parken min, roseng?rden til

pna antikvariska bokl?da, tager utan att t?nka d?rp? en gammal kemi av Orfila, sl?r upp den p? m?f? och l?ser: ?Svavlet har blivit intaget under de enkla ?mn

ig inf?r en s?dan n?stan underbar avsl?jning. Davy och Berthollet hade uppvisa

apliga fakulteten vid (Ludvig den heliges!) Sorbonn

professorerna, vilka hade mottagit mig med den kyliga artighet man visar fr?mlingen, som tr?nger sig in, erfor jag en mild och lugn gl?dje, varu

?ppen och g?r in utan att egentligen veta varf?r. Den heliga modern och barnet h?

ige Ludvig m?nne min skyddspatron, min goda ?ngel, som drev mig till lasarettet f?r att g? igenom ?ngestens eld innan jag sku

har fr?n ateismen fallit ner i

ger jag det h?gtidliga l?ftet, att jag i h?ndelse av framg?ng ej

h?rtiga ungdomar, som bespotta mig, p? f?rhand unde

it oomtvistliga bevis p? att svavel ?r en tern?r f?

?tsar icke intressera sig f?r mina angel?genheter, och jag

?ra den ?ppna runda platsen p? kyrkog?rden syn p? ett gravmonument av klassisk sk?nhet. En vit marmormedaljong ?tergiver de ?dla dragen av en vis ?ldring, som inskriften p? s

e jag framf?r ett hus med klosterlikt utseende. En stor skylt

?terige

i detta gamla hus, dit den osynliga handen jagade mig f?r att bli

sylvarum?, Paris 1896. - ?L'Hyperchimie?, Paris 1897. [Anm. av Strindberg.] If