Inferno

en fr

vbruten av ett k?rleksbrev, ett skri av saknad, l?ften om f

a varandra med ett vildsint hat av k?rle

jag tillf?lle att ?verflytta mitt ?mhetsbehov p? ett annat

g och behagar mig ?gonblickligen. Hon ?r f?rtjusande vacker, distingerad, smakfullt kl?dd och f?rledande genom sitt

elska damen till de torsdagssoaréer han anordnar i sin ateljé. Jag g?r dit, men h?ller mig 28 til

tafatt s?tt bryter jag likaledes upp, tar avsked, och sedan jag bett att f? g?ra s?llskap f

? fram ett ord, f?raktande oss sj?lva, som hade vi bliv

tterna och deras manlige hantlangare ?rfilade oss med sm?dl

vi av ett fint regn, som sticker oss i ansiktet likt sp?rapp. Utan paraply som vi ?ro, blir det f?rst?ndigaste att s?ka skydd p? ett varmt och v?l upplyst kafé, och med en ?tb?rd som en grand seigne

drig skall jag gl?mma de k?nslor, f?r vilka jag var ett rov

ouppfyllda skyldigheter mot hustru och barn, hade jag velat inleda en f?rbindelse, vanhederlig f?r en otadlig flicka av familj. Det var helt enkelt ett brott, o

s? att jag kan bli galen. Men i hennes n?rhet f?r jag ej ett ord p? tungan, jag sitter d?r som en t?lp, och kommen p? det klara

? just i det kritiska ?gonblicket den unga Minna g?r sitt bullersamma intr?de. Det var en artistnymf, modell, ?lskarinna, med litter?ra intressen, godsint, g?rna sedd i olika kretsar. ?ven jag k?nde hen

slut, p? allvar. Hon kom aldrig 30 igen! Tack vare Minna, som f?

jag underkastar mig, f?rvissad om att en h?gre f

p? mitt hotell bes?k av en obekant herre. Han presenterar sig s?som ombud f?r alla jodfabriker i Europa, har just l?st min artikel och utlovar, att

n endast en vetenskaplig uppt?ckt, som ?nnu ej var mogen, att den kommersiella sidan av sa

de herrn, erfor ur hans egen mun den stora nyheten, och i tv?

underr?ttelser, och som han blivit ?vertygad om att uppt?ckten kunde g?ras inbringan

m att l?ta f?retaga erforderliga

francs innan aftonen, o

?mnad i fred, d? jag

n l?t han f?rst?

talta skulder, en otrygg framtid ? ena sidan; ? den andra lockade oberoendet, frihet att

pmannen underr?ttade mig om att en assistent i kemi vid medicinska fakulteten och en deputerad, som r

med of?r?nderligt samma resultat, som gingo i rikt

isten, uts?ttes en dag f?r en sammankoms

ntier till m?tesplatsen hos k?pmannen i kvarteret du Marais. Han var tillst?des hemma, men kemisten, so

ig i hj?rtat. Barndomsminnen v?cktes: pingsten, h?nryckningens helg, d? den lilla kyrkan prydd med gr?nt, med tulpaner, lil

a och reagentierna, som belamrade mitt rum; jag sopade, dammade, r?jde undan; skickade och k?pte blommor, framf?r allt narcisser. Sedan jag d?refter tagit ett bad och f?tt p? mig en ren skjorta,

s?gelse om mitt ?de. Slut med k?rleken! slut med vinning och he