Inferno

as, ett brev adresserat till en herr X., student och med samma namn som min hustru. Frim?rket ?r avst?mplat Dornach, namnet p? den

t, f?ljes av flere andra. Det n?sta ?r adresserat till herr doktor Bitter oc

a namn ?r travesterat och jag begriper vart man vill leda m

Eders kemisk-analytiska byr?. Det vill s?ga att man spionerar p? min guldsyntes. Intet tvivel mera, h?r spinnes en intrig, men dj?vulen har blandat

?terv?nt efter min morgonpromenad, satt ett brevkort i facket alldeles vid min nyckel. Ett ?gonblick greps jag av frestelsen att l?sa g?tan genom 48

k min hustru, Vi h?lsa varandra utan at

h k?nner icke ?nnu de medspelande d?ri, d? min

illr?cklig tortyr under ett halv?r. Jag utstod den och al

friska upp v?r tynande s?llskaplighet. En vaken, kosmopolitisk, dj?rv ande och med vinnande s?tt, ingav ha

de den olycklige i mitt rum och bad om lov att f? stanna d?

ller, som ej f?tt betalt. Vad som fullst?ndigt krossade honom var hyresv?rdens grymhet att l?gga beslag p? hans tavla, som var ?mnad 49 f?r Salongen p? Marsf?ltet,

?llet, var p? fastande mage o

vittnesm?l med att tillst? sig ha tagit morfin tillr?

ch att vi p? tu man hand skulle intaga v?r middag p? ett v?rdshus, som de andra ej k?nde till, s? att

men h?mtar ock d?rur en erfarenhet av stort v?rde. Han avsl?jar f?r mig hela sitt f?rflutna liv; tysk till b?rden, har han vistats i Amerika sju

nlighet. Men bakom denna m?nniskomask, vars egendomliga drag avn?tts genom en kosmopolitisk uppfostran

? och i de dramatiska f?rfattarnes samfund i Paris, n?got som nu har f?rlorat allt v?rde f?r kemisten. F?r ?vrigt, s? l?nge jag sticker under stol med mina vunna framg?ngar h?ller kamraten av mig, men n?r jag n?dgas i f?rbig?ende vidr?ra dem, blir han s?rad, ser s? olycklig och stukad ut att jag av barmh?rtighet t

anledning beundra min sj?lvf?rnekelse att s? d?r offra mig f?r en

aren och helbr?gdag?raren Francis Schlatter, som ?r 1895 botade 5,000

rke till likheten och p?pekar n?gra egendomligt sammantr?ffande omst?ndigheter: att b?gge tv? voro av tysk h?rkomst och att de verkade i Amerika. ?n mera, Schlatters f?rsvinnande sammanf?ll till tiden med v?r v?ns upptr?dande

ena p? h?gra och det andra p? v?nstra sidan om Seine, F?r resten fick jag veta, att min hemlighetsfulle v?n levde en dubbel tillvaro i den mening at

en mellan dessa dubbelg?ngare, eftersom Francis Schlatt

honom efter diktamen skriva Schlatters brev. Om handstilen p? b?da

t; stilen ?r densamma, namnteckningen

star m?laren sig v?r exam

ni komma m

i Francis

drig h?rt ta

den d?r helbr?gdag?rar

s jag! Den d?

g visar honom portr

skeptiskt, lugnt, lik

ll Café de Versailles, stannar en arbetskl?dd karl med elak uppsyn framf?r v?rt bord och b?rjar utan f?reg

?tt, att g? och best?lla av mig ett kors f?r trettio francs, och s? l?ta mig

olis, under det att den stackars g?lden?ren satt d?r or?rlig, stum, tillintetgjord som en f?

r?gade jag honom, huvudyr

f?r trettio francs? Ja

odellen ni vet, den d?r maskinen ti

u fan sj?lv, de

stunds tystna

tt och vis, men korset ?r inte att l

i p? det

inte n?gonting numera! - Men

! utropade

ankomst till matserveringen min

et v?ckte jag honom och

i h

n s

? korset ?tminstone ?nda till klo

sovit hela dagen ?nda till klockan sex i

ag f?rs

n ?r ute och g?r i Amerika,

kvinna s?som gammalt skr?p. Han hade godtagit lidandet som en bitter dryck, men den enda h?lsosamma i livet, och resignationen infann sig i dess f?lje. En hj?lte i att h?rda ut! Jag beundrade honom n?r han p? en och samma dag gick tv? g?nger till fots mellan Montrouge och Hallarn

lp. En egen k?nsla sade oss b?da, att vi f?tt nog av varandra, att vi p? skilda h?ll skulle g? mot uppfyl

sett denne man eller h?rt

rit allvarsamt sjuka och m?st intagas p? 55 sjukhus. D? jag j?mf?rde tidpunkten f?r denna h?ndelse med mina skadeg?rare-experiment, greps jag av fasa f?r mig sj?lv.

han skulle f? lust att ut?va magien, s?rskilt den art d?rav som kallas f?rg?ring eller trol

r tv?rs igenom; skrider ?ver gatan och tr?der in under Odéonteaterns arkader; stannar

?L'Initiation? hade efterl?mnat n?r man d?r i kritiken ?ver mi

f?r mig n?stan ok?nd, eftersom det g?tt s?

som aldrig hade l?st n?got av Swedenborg, vilken i sitt och mitt hemland h?lls f?r en charlatan, en tok med l?saktig inbillning, 5

edenborgs d?dsdag uppgives till den 29 mars. Jag stannar, t?nker efter, sl?r upp

n ofantlig roll som tuktoande, och han kom p? sj?lva ?rsdagen av si

rar mig till sig med en oemotst?ndlig heml?ngtans ?tr?. Intet tvivel, jag ?r beredd f?r en h?gre tillvaro. Jag f?raktar jorden, denna orena v?rld, m?nniskorna och m?

a ber?kningar och i ?verensst?mmelse med metallurgernas r?n; och jag tilltror mig att kunna bevisa det. Prov ins?ndas till en kemist i Rouen, med vilken jag st?r p? v?nskaplig fot. Han bev

nborg beskydda, uppmuntra och bestraffa mig. Jag ser dem icke, men f?rnimmer deras n?rvaro; de visa sig ej i andanom eller i visioner ell

om den innevarande tiden och n?ja s

de, som ej l?ter f?rklara sig genom be

rtvivlande om saken nedlade jag bl?sr?ret. En morgonpromenad f?r mig till observatorieavenyen, varifr?n jag ofta beundrar gruppen De fyra v?derstrecken, av det hemliga sk?l

28. Vilket betyder Bly (atomvikt 207) och Silicium (atomvikt 28). Jag tar upp fyndet och g?mmer det bland mina

att detta silver lika of?r?nderligen inneh?llit en helt ringa m?ngd guld, drog jag den slutsats att kalciumfo

d av kalkfosfat alltid f?rgades guldgult p? underytan

en finare lergodstillverkningen, en glasyr sammansatt av bly och Silicium, varur jag genom beh

a med 207 och 28. Kan man tala om slump eller sammantr?ffande omst

er, men v?l kunde verkliga f?rem?l ikl?da si

? jag kom hem i s?llskap med den amerikanske 59 helbr?gdag?rarens dubbelg?ngare, uppt?ckte jag i alkovens halvskugga en gigantisk Zevs vilande p? min s?n

a konsten, som h?r har ?terf?tt

era levande och fruktansv?rd

ne blivit realister

d? jag varit ute och festat, v?lkomnades jag av den onde, dj?vulen sj?lv, i medeltidsstil, med bockhuvud o. s. v. Jag blev aldrig r

askad, utan bad mig komma med till sin ateljé, d?r en p? v?ggen

ni f?tt den h

s, ritad efter de flytande vatt

kla sig? Gudarne ?terkomma till oss, och det alarmrop som h?jes av skriftst?llare och konstn?rer: tillbaka till Pan! har 60 ?terstudsat s? m?ngfaldigt att naturen vaknat upp igen efter si

istus modellerade tillsammans i en klippa i Bretagne och att han ?mnar

llda. Det var en f?ljd scener, d?r m?nniskofigurer upptr?dde med styvmorsblommor i huvudenas st?lle. Ehuru en van iakttagare av v?xtv?rlden hade ja

s st?lle m?nskliga ansikten, men jag var ?vertygad om att det var en vision, som h?rledde sig av nervositet. Och nu i dag ?terfinner jag detta tr

sl?jar sig kupolen i all sin glans ?ver rue Oudinot i solnedg?ngen, varvid 61 kapit?len och de andra framspringande delarna p? domens tambur antaga form av m?nniskosilhuett

i f?rklara d

f?rklara n?gonting? Genom att omsk

ar arbetat de d?r partierna med

706 kunde om?jligen f?rutse silhuetten av Bonaparte,

emligheter. S?lunda upptr?der i en dr?m en l?ngesedan avliden v?n och har med sig ett silvermynt av ov

i hela Europa. Det g?llde ett arvode av 12,000 francs, en ofantlig summa i min f?rtvivlade bel?genhet vid det tillf?llet, och som s?lunda g?tt mig ur h?nderna. Dessa 12,000 francs 62 skulle d? ha f?r mig varit detsamma som e

mig Jonas Lie sysslande med en pendyl av g

p? boulevard Saint-Michel, drog ett ur

s Lies pendyl

n tv? kvinnor lutade sig, vilade hjulverket p? fyra pelare. P?

den 13 augusti bar i sk?tet f?r mig. S?dant sm?tt och mycket annat av liknande art in

mellantider f?ljande ?ventyr, som hade till p?f?ljd min utd

p? nytt. Det gr?na l?vverket ?vert?cker marken och d?ljer smutsen, s? att detta Gehenna f?rvand

under tr?den, stiga upp till mig och r?ra mitt hj?rta, ?terv?cka mig till livet. Min levnad f?

sst?mmelse ?tminstone mellan Jobs ?de och mitt eget. ?r jag icke slagen med o

tsars anf?rvant. Huden p? min kropp har svartnat, och mina ben brinna av

ycker i tv? ord hela min

?mt bort va

ig fader, d?rf?r att han hade l?rt allt av mig, min famulus, som gav mig m?starenamnet och kysste mina h?nder, d?rf?r att hans liv tilltog d?r mitt b?rjade avtaga. Det ?r han som har anl?nt fr?n 64 Berlin till Paris f?r att d?da mig s?som han d?dade mig i Berlin, och av vad sk?l . . . Jo, d?rf?r att ?det hade velat s? att hans nuvarande maka var min ?lskarinna innan han blev bekant med henne. Var det kans

nner jag detta som en lisa, ty endast

d?r nere hos portvakten. Gott! m? slaget komma, jag skall icke f?rsvara

bakom den gr?nskande muren, och de tjusande harmonierna h?ja sig ?ver de blom

a mig om sin ankomst med syfte att f

it samma afton att spisa middag, och redan i d?rren m?ter jag fientliga blickar. P? 65 f?rhand underr?ttat om

aris? fr?gar jag med

?nnu, ger n?

han har varit synlig p? Me

d?, jag vill ej falla f?r en som ?r mig underl?gsen, det skulle vara en alltf?r djup f?r?dmjukelse f?r mig och f?r h?g ?ra f?r honom, Jag vill upptaga tvekampen, f?rsvara mig, och i syfte att skaffa mig klarhet i saken g?r jag till rue de la Santé bakom Val de Grace f?r att tr?ffa en dansk m?lare, som ?r f?rtrolig v?n med Popoffsky. Denne man, som f?rr st?tt p? v?nskaplig fot med mig, hade kommit till Paris f?r sex veckor sedan, och d

?rda mig! i

gen. Var

f?r mig. Ofrivilligt, utan att ?verl?gga eller tveka gick jag genast ut p? gatan igen och ?terv?nde samma v?g jag kommit, inom mig tackande makterna f?r att de varnat mig, s? viss var jag p? att ha undkommit en ok?nd

el! i det

ig tillbaka ut

b?de Cerberus och tian, men ?det ville annorlunda, och p? Brasserie des Lilas antr?ffade jag

m, gl?mde sm? missh?lligheter, tillstod riktigheten av ?tskilligt, som han offentligen hade f?rnekat - - - Pl?tsligt tycktes han er

i Paris, svarade han nej s? tv?rt att l?gne

n bar agg ?ver att hans ?lskarinna hade ?vergivit honom f?r mig. Nu spelade han rollen av v?n i huset tack

de ?r fortfarande osynlig, l?mnande mig i ovisshet om var han bor. Musike

och kombinationen P-y, f?rkortning av namnet Popoffsky, framst?llde sig i min hj?rna. Det var s?ledes han som f?rf?ljde mig, och makterna ville ?ppna mina ?gon f?r faran. En oro fattar mig oaktat detta tecken p? den osynliges bev?genhet. Jag anropar f?rsynens beskydd, jag reciterar Davids 68 psalmer mot mina fiender, jag hatar min fiende med ett

kaffens, och Nya testamentets barmh

t jag icke; forts?ttningen av detta ?ventyr

in dagbok u

ara till Nordpolen i ballong, och h?jer ett ?ngestskri, tillst?r att hon of?r?nderligen ?l

?r en son till min kusin som ?mnar v?ga liv

h han s?g ut som en f?rsupen akt?r. Huvudet b?rjade tala; jag blev r?dd och slog omkull

h jag sl?r 69 ihj?l den. P? morgon

t blod p? trottoaren. Sparvar ha byggt bo i r?ret till mi

?terh?mtar jag mig vid den gr?na drycken, en cigarrett, samt Le Temps och Journal des débats. Vad livet ?nd? ?r ljuvligt, n?r ett lindrigt rus drar sin t?ckensl?ja ?ver tillvarons el?nde. Det ser ut som om mak

a f?r mig sj?lv sedan n?ra tv? ?r; och ingen stol ledig. Jag m?st

l f?rbi; han ser motbjudande och ot?ck ut och f?ster p? mig en dolsk och g?ckande blick, som pl?gar mig. Ansiktet r?tt som vindr?gg, n?san berlinerbl?, elaka ?gon. Jag avsmakar min absint, lycklig ?ver att inte se ut som denne

ag v?gar inte

nyheter att f?rt?lja - men vad nu? Tro mig, l?sare, jag ljuger ej. Ovanf?r mitt huvud, i samma hus som kafét, utbryter en skorstenseld. Allm?n panik. Jag sitter kvar, efter jag en g?ng ?r d?r. Men en

mig; medlemmarna av denna familj ?ro or?kneliga, och f?rst?rkningar anl?nda om och om igen; fruntimmer som st?ta mot min stol, barn som utr?tta sina sm? behov ogenerat framf?r mig; ungherrar som ta t?ndstickor fr?n mitt bord utan att be om urs?kt. Kringv?rvd av en stojande och p?fl

Som fr?mling och ensam i en m?nniskohop v?gar jag ej br?ka. Jag bara sitte

u ?t mig som

orrar in i mitt br?st. Tiggare! ja,

ordet. Kyparen b?r den till mig, vilken skymf! och l?ter mig i h?vliga ordalag veta

t stilla min vrede best

ar det bra, d? en ot?ck stank

oak?ppning vid kanten av trottoaren, d?r min stol stod. D? f?rst b?rjade jag fatta, att goda an

s i rummet bredvid mitt. Ett lindebarn som skriker dag och natt 72 g?r mig verkligt n?je

barnet stormtjuter. Vad det h?r ?r si

d?r gott moderligt leende. Hon har m?lat en serpentindans?s, som liknar en valn?t eller en h

kallar dem till Stockholm f?r att n?rvara vid avskedsfesten f?re min avf?rd till nordpolen i ballo

int-Louis (Saint-Louis!) i Amerika, d

n. P? aftonen fann jag i en rysk m?lares tr?dg?rd det tredje hj?rtat, lika stort och full

?ver hans axlar. Detta verkar genast 73 rogivande p? honom; han fogar sig efter mig, och jag betvingar honom. Han v?gar ej l?ngre spj?rna; vi ha samma ?sikter om allting; han tillst?r att Popoffsky ?r en missd?dare och att jag har denne att tacka f?r mina m

dum, som var magasinerat i plagget, och v

Hesekiel ?syftar i

e storlek f?r att jaga efter sj?lar - - - Si, jag skall slita dessa kuddar bort undan edra armar och sl?ppa de s

?r jag kom var han kry och livlig, men efter en halv timme fick han en nervatt

honom? D?li

tlimmad p? stenen. Jag kan ej l?sa g?tan, men anar en f?ruts?gelse. Jag j?mf?r dessa 74 fyra stenar framf?r det ?ppna f?nstret, d? klockorna i Saint-Sulpice b?rj

ed min post, fr?gar jag

an i kyrkan Sacré-

- Och jag betraktar mina fyra stenhj?rtan, en

ket ?r en om?jlighet; eller ha mina ?ron blivit s? utomordentligt k?nsli

f?rv?nar mig fast?n jag v?l vet att Carrouselbron oscillerar under vagnarnas tyngd. Men nu denna morgon forts?ttes r?relsen p? Tuiler

och jag kommer ej l?ngre ?n till Crédit Lyonnais eller Café de la Régence. P? boulevard des Italiens fattar mig

v? kolossala madonnabilder forslade p? en vagn; den ena, som kn?b?jde med

rdes med den ryktbara grottan som ram omkring och d?r framf?r en besl?jad kn?b?jande dam. N?r jag st?ller bilden i solen, kastar

rd p? en kvinna och tv? barn, hans ?lskarinna och hans barn f?re ?ktenskapet. Efter den f?rsta ?verraskningen, blandad med uppriktig med?mkan f?r en v

tm?tiga sj?lviskhet ger jag

fara jag undsluppit. Hans drivfj?der? L?t oss s?ga: den legitima hustruns svartsjuka

ad

er, som nyligen missat h?r i Paris, ha s?

e b?ner ha kunnat avv?nda dolken och att jag parerat

itt v?rde och f?resl?r,

hop en artikel om hans f?rtj?nster som skriftst?llare; ni ritar ett

?r sedan. Det ?r endast huvudet, med en sky nedanf?r, och d?runder ett par korslagda benknotor som p? gravskrift

dén med den d?r

drag av ett visst artificiellt snille och som traktade efter ?rans h?jder utan at

r uppt?ckt de

guld med en o?kta p?rla i. Uppfiskade

h ovanf?r tr?den en hind tecknad p? himmelen. B?st jag beundrar 77 dess f?rtr?fflig

f?refaller mig som om man n?gonst?des sysselsatte sig med mig, och jag anf?rtror ?t den danske m?

min vistelse i Paris snart skall ta ett slut

amps tyckes mig flaxa med vingarna som

de avf?rd skyndar jag att avsluta

, men bem?dar mig f?f?ngt att gissa ut varest detta ovanliga landskap ?r till finnandes. Kullar kl?dda med barrtr?d, i synnerhet granar; mellan de sm? bergsh?

gen mig h?r, men ska

nl?nd till Marolles en Erie i s?llskap med doktorn, m?tas vi av tre d?liga nyheter. En vessla har b

g i en tidning ber?ttelsen om det efter?t

a sina slutsatser av min utflykt till Brie och t?nka att det varit jag som st?llt till denna

r korset. F?r ?vrigt f?rklarar jag ej mera f?r mig drivfj?drarna till min

tet, ?beropande att rannsakningen icke har bestyrkt anklagelsen. I f?ljd d?rav har v?r artikel blivit uppskjuten, och det f?rra kyli

mitt manuskript och sudda ner det s? att bokst?verna som bilda ordet alp flyta ut till en bl?ckplump, som antar konturerna av ett j

dr?m. Hennes framt?nder voro borta; hon ga

hotade mig

p? rue d'Assas en bit

p? ett papp. D? massan borttogs, bevarade pappet avtrycket av ett an

an att veta varifr?n. Nerv?s som h?starna d? vargar ?ro n?ra, v?drar

f?r att konstn?ren givit sig av utan att betala sin skuld. N?ra bordet ha ryssarne st?llt en statyett av en krigare, bev?pnad med den folkliga lien. F?r att skr?mma mig! En pojke, som bor i huset, g?r p? avtr?det bakom min rygg i den illa dolda avsikten att f?rarga mig. G?rden ?r tr?ng som en brunn och sl?pper ej ner solen mellan de om?ttligt h?g

vingar mig att s?ka upp m?nskli

den smala rabatten. De skaka p? huvudet liksom f?r att g?ra mig uppm?rksam p? en fara, och

h?r

ar den d?r pojken mig med dolska tillm?len,

?lv och blygdes ?

e s?som varande demoner

min styrka legat, har jag om?jligen kunnat underkasta mig att ge r?tt ?t andra; nu d? jag ?r krossad av den osynliges hand f?rs?ker jag att

doktor Papus, som hade ber?mt mina 81 forskningar, inbillade jag mig att ha tytt sfinxens g?ta. Medt?vl

att ej kunna ?vervinnas av mina fiender, och det gick

ade funnit ber?ringspunkter mellan mina idéer och teosofernas, och han bad att f? veta min ?sikt om ockultismen och Isispr?stinnan fru Blavatsky. Den t?mligen h?ga tonen i hans brev misshagade mig, n?got som jag ej dolde i mitt svar. Efter fyra ?rs f?rlopp utgiver jag Antibarbarus, och i det mest kritiska ?gonblicket i mitt liv f?r jag fr?n den ok?nde ett andra brev, i en lyftad, n?s

n dagen underh?lla vi per post de mest v?nskapliga och intima f?rbindelser, om man undantager en kortvarig brytning, f?rorsakad av det s?rande s

?n klokt var. F?r denne man, som jag aldrig hade sett, biktade jag mig; jag t?lde fr?n honom de str?ngaste f?rma

nisko?den, vilka inb?rdes utj?mna varandra f?r att ?stadkomma ett slags Nemesis. Han var allts? en mekanist och en epigon av den s? kallade materialistiska skolan. F?r mig hade makterna uppenbarat sig s?som en eller flera konkreta, levande, individu

n kultiverandet av detta jag framst?ller 83 sig f?ljaktligen som tillvarons h?gsta och slutliga m?l. Mitt

alltj?mt, varje dag, s? vitt m?jligt ?r. Att k?mpa f?r vidmakth?llandet av mitt jag gentemot alla inflytelser, som en sekts eller ett parti

rar, f?rdrager jag hans m?strande ton, n?r han behandlar mig som en underl?gsen var

ke beh?vde fru B. och att ingen hade n?got att l?ra mig. Han hotar mig, med vad? Han skall laga s? att jag ?ter f?res in p? den goda v?gen, med bist?nd av makter som ?ro starkare ?n dem jag bek?nner. D? ber jag honom att icke komma med sin hand vid mitt ?de, som ?vervakas s? v?l av denna f?rsynens hand, vilken allti

ot kvinnor?relsen, vilken alla i Skandinavien st?dde undantagandes jag ensam. Jag l?t mig dragas med av

tt brev fr?n en ungdomsv?n inbj?d mig att vila ut ett ?r hos

gjorda strykningar och r?ttelser, som ang?vo att f?rfattaren tvekat i valet av sina f?rebra

r avgjord sak, och jag bjuder mig ensam till min v?n, som bo

tanke har jag f?tt saken klar f?r mig. Denne man, vars egenk?rlek jag hade s?rat i en av mina 85 romaner, b?r agg till mig d?rf?r trots den sympati han

?gnhistorier, som han uppfunnit enkom f?r tillf?llet, men s? klumpigt att jag f?r i beh?ll ?v

motst?nd, ?verl?tande ?t min goda stj

lla omtyckt av sina grannar och underordnade, ger han vika f?r behovet att anf?rtro sig ?t n?gon. Med en naivitet, obegriplig hos en man i fe

: jag f?r d? veta att hans bror ?r in

k?l och f?r att h?mnas p? ?det som han

till mig. Efter loppet av en m?nad kallar ett brev mig till min ?v?n?, 86 som var nedbruten av sorg ?ver att hans bror i ett anfall av galenskap krossat huvudet p? sig. Jag tr?star

git livet av sig under omst?ndigheter, som tydde p? sinnesf?rvirring. Al

t sammantr?ffande

ffande, att varje g?ng som jag ber?ttat den

t ?r outh?rdligt; allting stinker, och

utan att kunna s?ga hu

nd. Popoffsky liknar fullst?ndigt en m?rd och hans hustru en gam. Ha de anl?nt till Paris f?r att d?da mig? H

d?d lutar jag mig p? s?ngen, tager proppen ur flaskan med en cyanf?rening uti och l?ter denna sprida sina f?r?dande dofter. Han nalkas, liemannen, mild och f

n enda gl?djen, och jag

rades i rummet intill mitt arbetsbord. Den ok?nde h?rs aldrig tala ett ord; han tycks vara sysselsatt med skrivg?ra bakom br?dv?ggen, som skiljer oss. Lustigt

t mitt bord, men v?l i s?ng h?r jag honom l?gga sig i det andra rummet och intaga s?ngen, som st?r sida om sida med min. Jag h?r hur han

d bordet. Han bor allts? i b?gge tv?. Det ?r