Inferno
rse
tolska f?reningen. Tillsynen ut?vas av en abbé, blid och ?lskv?rd i sitt s?tt. Tystnad, ordning o
mur med tv? sm? ovala f?nster. Men n?r jag sitter vid mitt bord framf?r f?nstret, sk?dar jag ut ?ver ett f?rtjusande landskap, som man icke skulle ha v?ntat sig h?r. En murgr?nskl?dd mur och en klosterg?rd f?r unga kvinnliga pension?rer, plataner, Paulownier, Robinier. Ett kapell i uts?kt korsb
r Petrus, h?nger i alkoven ovanf?r min s?ng. V?ktaren vid himmelrikets port! Vilken sk?ran
itt rum, sover jag b
are utspanar jag, att de tv? ox?gonen mittf?r h?ra till dylika kabinett, och inom kort f?r jag visshet om att de hundra sm?f?nstren l?ngre bort i bakgrunden tillk?nnagiva befintligheten
brickan p? nattduksbordet, vari nattk?rlet st?r. Jag gjorde en anm?rkning, och gossen urs?ktade sig med att det inte fan
tur, som f?rf?ljt mig i s? m?nga ?r; sedan lugnade jag mig och b?jde dystert resignerad nacken under ?det. Jag s?kte uppbyggelse i l?sningen av Jobs bok, ?vertygad att den E
tillflykt till mellankomsten av ok?nda makter, och alltifr?n detta ?gonblick g?r jag anteckning
?ngspunkten gav sig i ett sp?rsm?l: varf?r f?ller j?rnsulfat metalliskt guld i en l?sning av ett guldsalt? Svaret utf?ll s?lunda: d?rf?r att j?rn och svavel ing? i guldets
?ver marken en romersk riddare i j?rngr? rustning, till h?lften begraven i jorden. Ehuru figuren ?r ganska prydligt modellerad i miniatyr, misstar jag mig dock ej p? dess beskaffenhet att vara arbetad av sten helt simpelt. Sett p? n?rmare h?ll, visar sig f?rem?let vara en synvilla, men jag stannar framf?r det och fasth?ller med flit illusionen, som roar mig. Riddaren betraktar muren
lar, f?renade medelst segelgarn. Den ena st?mpeln ?r m?r
?nt mig, ?terv?nder jag till Paris med
an den var fullt utbr?nd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en fantastisk figur. Ett tupphuvud med 46 pr?ktig ka
rusiga tomtar, som omfamna varandra med b?ljande kl?
ed barnet, i bysantinsk stil, oj
En m?lare av mina v?nner kommer p? bes?k; han betraktar med v?xand
honom p? prov n?mner
rs skulle jag vilja gissa p? Kittelsen, den
intryck mina skulpturer skulle g?ra p? sparvarna, som brukade f?
en likhet, som till och med djuren kunna m?rka, och det finnes
m spricker, och jag minnes d?rvid allmoges?gnen om hur d