Inferno

det f?rlora

ned f?r n?gon tid i Meudon f?r att skriva en bok, som erfordrade ensamhet och tystnad. Samtidigt ledde tvister om obetydliga saker till en brytning med mitt kotteri p? matst?llet, s? att jag en vacker dag fann mig fullkomligt isolerad. F?rs

vilja dock icke stod i proportion till det bakslag som drabbade mig sj?lv. En osund nyfikenhet, ett utbrott av f?rv?nd k?rlek, framkallat av min f?rskr?ckliga ensamhet, ingav mig en h?ftig ?stundan att ?terknyta med min hustru och mitt barn, ty jag ?lskade dem begge. Huru finna utv?gar d?rtill, d? r?tteg?ngen om skilsm?ssa p?gick? N?gon utomordentlig tilldragelse, en gemensam olycka, s?so

de instinkt i mitt ?ra vad jag borde f?retaga med min lilla innerligt avh?ll

tilltag, d?r det onda syftet tycktes verka me

ortsatte mina arbeten, men erfor ett dunkelt obeh

amf?r mig, intr?ffade n?gonting som 38 jag icke d? beg

a. D?m om min sinnesr?relse d? jag p? mikroskopets platta f?r se tv? sm? h?nder, alabastervita, lyfta och hopkn?ppta s?som till b?n. ?r det en vision, en hallucination? Nej, ingalunda! En f?r

inbj?ds att bestyrka f?reteelsens riktighet, och han beh?vde icke vara en kl

Jupiters ollon. Ingenting annat. Och ?ndock, det var ett of?rnekligt faktum att de tio fi

f?rdummad av en empirisk up

ternas on?d vila tungt p? mig. Den osynliges hand

s har l?mnat mig existensmedel, drar sig tillbaka, s?rad av e

gen? som r?der i naturen. Efter dr?jsm?l och uppskov utan ?nde blir h?ftet f?rdigt, men boktryckaren presenterar mig d? en r?kning, som uppg?r till mer ?n dubbla beloppet av den ?verenskomna summan. Ehuru og?rna m?ste jag skicka till pantl?neinr?ttningen mitt mikroskop, frackkostymen och de f? dyrbarheter jag har i beh?ll,

r! Jag har l?st din g?

ll fann jag d?r f?re mig hyresr

a, b?rjar jag l?gga m?rke till sm?saker, som jag f?rut ej brytt mig om. En

tt i g?ng av dessa skandinaviska fruntimmer

ag kan inte byta om bos

mot himmelen. F?ljande morgon v?cks jag pl?tsligt av ett buller. Man hamrar

artistfruarna, och vilken jag ej mera

en lur p? s?ngen, blir det ett ov?sen i rummet ?ver

ket artigt f?r resten, att hon ingenting h?rt; hon lovar att k?ra bort var och en, som v?gar

itade jag p? hennes egennytta, d? det l?

?rst? att de d?r fruntimren vilja inbilla mig att

ch sneda blickar. Tr?tt p? 41 strider, flyttar jag fr?n hotellet och matst?llet, uthackad och plundrad, l?mnande b?cker och